Ibland (-ganska ofta) undrar jag varför jag fortarande finns kvar här...... Vad är meningen med att jag finns kvar????

Jag har mått skit i heeela mitt liv och ingen har fattat hur j-la dåligt jag faktisk mått/mår. - Ingen fattar fortfarande... Jag ska bara alltid orka - orka ta hand om allt och alla. Men jag kanske faktiskt inte orkar det...!!! Jag försöker mer än jag orkar och förmår att alltid finnas och ställa upp för andra - men nu när min ork är slut finns ingen för mig..... Ska det vara så?! Är det min lott här i livet?!

Jag ställer ju mer än gärna upp för dem som har det jobbigt och svårt - vänner som obekanta. Mitt hjärta blöder för alla som har det svårt och mår dåligt! Det ger mig så oerhört mycket att kunna hjälpa dem som mår dåligt!!! Men någon gång ibland skulle det kännas bra om jag kunde få lite omtanke när jag mår dåligt.... Men det verkar inte finnas någon plats för mig att må dåligt......

Så jag ställer mig - allt oftare - frågan: varför finns jag fortfarande kvar??? Jag har levt 32 år här på jorden och till en så stor del av dessa år har jag mått sååå dåligt, det har känts/känns som om jag står mitt i en stark ström och försöker och försöker att ta mig framåt - ta mig ur - men jag kommer aldrig framåt, står bara kvar på samma ställe, eller förs bakåt av strömmen som alltid verkar vara för stark... Livet bara försvinner förbi mig, medans jag kämpar där i strömmen och försöker komma ur - ur och ut i livet. Men jag kommer inte ur, det känns som att det livet så många andra "normala" människor (-om man får uttrycka sig så?) lever inte är ämnat för mig. Jag vill inte fortsätta leva livet så här - fast i strömmen....

Vad jag vet så lever vi bara livet en gång, och det vill jag inte göra på det viset jag gör! Jag vill inte göra det för min egen skull - men framför allt vill jag inte göra det för mina älskade barns skull!!!!! Jag vill inte att de ska växa upp med en ledsen, deprimerad mamma - en mamma som inte "lever". Då känns det som om de skulle ha det bättre utan mig - hur fruktansvärt det än skulle vara att inte få se mina älskade barn växa upp, så skulle det väl ändå vara bättre för dem att växa upp utan mig?! - Än att växa upp och se mig på det här viset, låta dem växa upp i det "klimatet" som blir här hemma när jag mår dåligt?! Jag vill inte att de ska behöva växa upp och se mig så här....

Det känns inte som om det finns någon mening med att jag ska fortsätta livet på det här viset???? - Jag menar absolut inte att låta nedlåtande mot livet!!! Jag vill inget hellre än att leva livet! Men jag vill inte göra det på det här viset - jag vill leva och jag vill känna mig levande!!! De perioder i mitt liv då jag mått/mår bra så älskar jag livet. Då älskar jag att leva och jag älskar att känna livet och naturen. - Känna att jag är en del av livet! Men när jag så stora delar av mitt liv inte får känna mig levande, inte får känna mig som en del av livet - utan bara kan se på, då undrar jag varför jag finns här på jorden.... Då undrar jag om det verkligen är meningen om jag ska vara här... Jag kanske "hamnade" här av misstag, jag kanske var ämnad att "hamna" någon annanstans....

 

Pia

14 december 2007 08:23

Stanna kvar !
Du behövs precis som alla andra här på vår jord!
Vad är det som tynger dig mest?
Vad är det som får dig må så dåligt ?
Känn det , prata om det få ut det och gå vidare...
Bakom allt finns en mening och det är DU!
Ge dig själv din energi låt det andra vara DU är viktigst i ditt liv .
Ge dig själv en kram, vänligt ord varje dag , Du är BÄST!
Öppna dina dörrar och hitta den du är , det är då du kan gå, stå och vara precis som du vill !
Ta hand om dig min vän, vi hörs igen!
Stor KRAM och
Tänder ett ljus för dig .

http://piasliv

 

Carina

18 december 2007 22:18

Fy vad det låter tungt...............
Känner dig inte men känner med dig.
Har en dotter som mår så jätte dåligt.
Hon har tagit en överdos förra året samt skurit sig jätte mkt. Nu har det varit bra ett tag. Men så kommer det svarta o tar tag i henne. Man är så maktlös och frustrerad.
Var rädd om dig, du betyder ngt.
Varma kramar

http://delfiner.zoomin.se

 

Anna

19 december 2007 11:04

TACK Carina!
Det betyder så oerhört mycket att Ni tittar in och visar empati och förståelse!!!! Förståelse för hur jag mår och känner är något jag aldrig känt eller fått förrän jag träffat Er här i "bloggvärlden". Jag är såååå tacksam för att Ni finns! TACK!!!
Kramar till Dig!

http://www.dandelionchild.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det låter som att det mesta i mitt liv är skit(!), men så är det inte... Mitt mående går väldigt mycket upp och ner. Jag kan må okej ena stunden, men i nästa stund (av olika anledningar) kan jag rasa fullständigt ner på botten. Och när jag väl är ner...

Vem är jag egentligen??? Tycker att jag känner mig själv rätt bra, men gör jag det egentligen? Jag har ju inte lyckats få någon i min närhet, eller de psykologer jag varit hos, att förstå vem jag är, hur jag mår och vad jag behöver.... Kan jag verkli...

Så fort jag kommer in i mina svarta perioder beskyller min sambo jämt mig för att vara arg.... Det spelar ingen roll huuuuuur många gånger jag försöker förklara, och tala om, att jag är inte arg - utan att jag mår dåligt!!!!!!! Vad får man till svar?...

Fasen, jag mår verkligen skit idag =( Jag orkar inte ens ta mig i kragen och gå ut i trädgården i solskenet! Jag vill bara sova, vet inte om jag egentligen vill vakna upp igen... Jo, det vill jag!!! Men jag vill sova läääänge!!!!!!!! Jag orkar inte m...

Nu har jag gått med ångest i flera dagar =( Jag tar mina Attarax när det är som värst, och de hjälper för ett tag... Men igår började jag känna av hjärtklappningen också - vilken jag inte känt av på flera år. Jag förstår inte vad jag ska göra eller v...