Ja, så var jag här igen...

Min tillvaro slogs återigen  i spillror för ca ett år sedan. En underbar människa lämnade den här världen - lämnade mig! ="( Världen blev tom och kall, och allt kändes fullständigt meningslöst... Men nu sitter jag här igen och ska försöka plocka upp spillrorna. - Känns som att jag har varit här förut?! =/ Men, men; Livet går ju på något underligt sätt vidare.

Vad har hänt under året som gått? Det har väl inte hänt särskilt mycket... Jag har fått några nya mediciner utskrivna och en ny "kontakt" inom psykiatrin. Är det till det bättre? Nae, jag står fortfarande och trampar i samma gamla fotspår, kämpar fortfarande med samma känslor och frågor. För tillfället är väl min depression något bättre och mina ångestattacker kommer inte lika ofta; men så har det ju varit så många gånger förut... Sedan kommer frågorna, känslorna och tankarna tillbaka och då blir min tillvaro "svart" igen.... Så det känns ganska hopplöst emellanåt. Ska jag bara gå och vänta på att tillvaron ska bli "svart" igen eller ska jag återigen våga hoppas på att jag en dag ska få må bra???!!! Jag vet faktiskt inte....

Tusen kramar till Er alla som har det svårt!!!

 

Häxstickande mamman i Jämtland

18 februari 2009 21:22

Åh min vän, du ska bara veta hur glad jag är att få höra nått från dig igen, jag har saknat dig och har varit ledsen över att det kanske har hänt dig nått...

Tack för alla dina ord hos mig och på den andra sidan...

Jag vet inte om du fick reda på att jag fick radera min första blogg för att det var så infekterat av att det var så mycket ingående inlägg...

Jag raderade den för att skydda min familj, men så kom detta i våras nästan 1 år efter att jag tog bort min blogg och då har jag valt att stilla komma till sanningen på min nya blogg...

Med att en dag verkligen kunna skriva det rakt ut, nu går jag egentligen som en katt runt het gröt men jag tror nog de flesta ändå förstått...

Det är en hård värld vi lever i men jag tror jag blir starkare och starkare för varje dag...

men som jag sagt på den andra sidan så har jag en plan, jag kommer att ha i händerna en gardering om jag inte orkar efter samtalet med min mamma och syskon.

Jag har fått kritik av en utav systrarna, lite förbigående i hennes blogg att det finns de som är lite väl uttalande i sin blogg men jag sk*ter i det.

Jag ska ut med sanningen, jag nämner inga namn och den som tar åt sig av mina inlägg om min barndom måste ju då ha nått att försvara...

Jag hoppas att du orkar hålla din blogg uppe, gör du inte det så hoppas jag att du kommer att finnas kvar som läsare...

Tack min vän för att du hört av dig igen/Många många kramar

http://stickmonster.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det låter som att det mesta i mitt liv är skit(!), men så är det inte... Mitt mående går väldigt mycket upp och ner. Jag kan må okej ena stunden, men i nästa stund (av olika anledningar) kan jag rasa fullständigt ner på botten. Och när jag väl är ner...

Vem är jag egentligen??? Tycker att jag känner mig själv rätt bra, men gör jag det egentligen? Jag har ju inte lyckats få någon i min närhet, eller de psykologer jag varit hos, att förstå vem jag är, hur jag mår och vad jag behöver.... Kan jag verkli...

Så fort jag kommer in i mina svarta perioder beskyller min sambo jämt mig för att vara arg.... Det spelar ingen roll huuuuuur många gånger jag försöker förklara, och tala om, att jag är inte arg - utan att jag mår dåligt!!!!!!! Vad får man till svar?...

Fasen, jag mår verkligen skit idag =( Jag orkar inte ens ta mig i kragen och gå ut i trädgården i solskenet! Jag vill bara sova, vet inte om jag egentligen vill vakna upp igen... Jo, det vill jag!!! Men jag vill sova läääänge!!!!!!!! Jag orkar inte m...

Nu har jag gått med ångest i flera dagar =( Jag tar mina Attarax när det är som värst, och de hjälper för ett tag... Men igår började jag känna av hjärtklappningen också - vilken jag inte känt av på flera år. Jag förstår inte vad jag ska göra eller v...