solgul maskros

8 maj 2007 12:07

Ja du lilla Vackra Anna!

Man kan nog bli sårad hur mycket som helst, jag tror att vi är starka för att egentligen stå emot denna sorg för att vi har inte gjort något annat i vårt liv. Jag blir sårad varjedag men oftast har jag missuppfattat säger de i alla fall och en del gånger är det nog så. Min förrra gubbe hangjorde likadant som din han sårade mig och var ironisk och elak inför andra och talade minsann om mina egenskaper som jag själv inte kunde styra.

Men stå på dig det är du värd och jag tänker och sänder så mycket energi och kärlek till dig så du bränner dig.

solgul Maskros

8 maj 2007 12:11

vet du vart Stina tagit vägen???
Kram

Anna

8 maj 2007 19:49

Aj,aj,aj... =) Nu brände jag mig allt lite av all energi och kärlek! Men det var en riktigt uppskattad liten "brännskada" - då vet jag ju att du finns med mig!!! =) =)

Jag kan inte förstå detta med att de måste vara ironiska och elaka inför andra om våra "problem"....!? =( Vad får de ut av det?! Men jag försöker stå på mig...!

TACK, TACK, TACK för att du finns med mig vännen!!!
*kramar om*

Anna

8 maj 2007 19:50

Ingen aning om vart Stina tagit vägen!!!!???='(
Jag hoppas hon dyker upp!

Kramisar

pia

8 maj 2007 22:03

Vet inte heller vart Stina tagit vägen. Men hon finns fast inte:/....
Säg till om ni hör/ser något???!

KRAM till er båda..

STÅ PÅ DIG ANNA:)!
TRO och HOPP!

Anna

9 maj 2007 09:18

TACK Pia!!! Ska försöka stå på mig...!

Hör, eller ser, jag något från eller om Stina hör jag av mig!

Kramar tillbaka!

Stina

30 maj 2007 12:20

hej vän!
Tänkte ge dig min hemsideadress om du vill hälsa på??Jag tog bort bloggen här pga att man inte kan ha låst blogg men min nya sida är:http://stintos.mittspejs.se
Sedan kan du få lösen till bilderna om du vill*kramisar*

Npf-problematik...

1 augusti 2007 03:35

Hej på dig... Undar när jag läste det här, om din sambo testat sig, fått någon diagons på autism, eller liknande.. (Titta i på www.attention) Hans uppträdande liknar en del autisters... deras största problem, är att de har svårt att förstå ANDRAS känslor, vilket hos dig landar som känslomässig förtvining, och en sambo som aldrig förstår något av hur du känner dig. (De behöver även uppfostran, EXTREMA gränsdragningar... de behöver inte att man går undan, de behöver gränserna... och de behöver att man gör likadant tillbaka, DÅ förstår dom känslan. Och att du säger åt honom, att -SÅÅÅ gör DU mot mig! Då trillar nog en polett ner hos honom... (de förstår inte att de gör fel annars, och hur det KÄNNS) Allt blir en form av beteendestörning kan man säga...

Har du hört talas om intuition? Det du känner med honom, är HANS känslor... man upplever, känner av andra... T ex, en del blir jag stel av, då känner jag att den andre är stel... en del blir jag gladlynt av, då känner jag att den andre är glad... en del blir jag rädd/nervös av, då känner jag hur den andre mår. Jag har en mycket stark intuition, känner av andras insida kan man säga...

Jag själv vårdar vilka jag omger mig med idag. Väljer bort de jag inte känner att jag trivs med eller känner mig tillfreds med och alltid kan vara den jag är, så som jag är, samt kunna vara ärlig och sanningsenlig med, och kunna diskutera, och lösa konflikter konstruktivt, att det leder någonvart och att man löser det som dyker upp. Man ska inte behöva gå och anpassa sig efter de som beter sig illa och inte kan uppföra sig alls!! Du tappar bara bort dig själv av det beteendet, och undrar till slut -Vem är jag? Du har själv raderat ut dig, för att du håller fast vid en relation som inte är sund för dig och bygger på RESPEKT. Han behandlar dig helt respektlöst och kan inte uppföra sig ens. Det hörs ju på vad du skriver... Han borde söka hjälp för sitt beteende, och han ska inte göra sig roligt, på DIN bekostnad... men autister vet inte sånt... dom är egoister, fokus är på honom själv, att HAN vill vara rolig för andra, få andra att skratta när ni umgås med andra. Men han förstår inte hur det landar i dig. Egentligen behöver han SE, att du gör likadant mot honom... och säg sen -SÅÅÅ gör du mot mig! DÅ känner han, hur det känns... och kanske förstår han, att så gör man inte. Autister behöver returer hela tiden... inte förrens dess lär de sig något om sig själva, ser sig själva, och får nån form av utveckling och kontakt med sig själva, hur de själva uppför sig.

Du berättade också, att han tog din mammas parti, MOT dig... ytterligare ett exempel på, att han förstår inte vad han gör.

TA ALDRIG ÅT DIG, FÖR ATT ANDRA INTE FÖRSTÅR VAD DE GÖR FÖR NÅGOT! Det är inte ditt fel att dom är födda så som dom är... ärftligt.

Logga in på Attentions hemsida, där finns ett forum, samt info, och många maskrosor där... och asfaltsbarn, som trängt upp genom asfalten, uppväxta med sån här problematik omkring sig.

Fundera också på, varör du verkar söka upp din pappa i relationer. Som du får ta hand om, bli mamma åt. Är det en hemtam miljö, relation, mansbild du har? Din pappa.

Det behöver inte vara droger eller alkohol med i bilden. MEN, många gånger ligger autism bakom, egna svårigheter, medfött. Och det är detta, som man själv söker upp.

Jag gör så själv. Min pappa är autistisk... och jag söker upp killar som har samma grundproblem, autism. Jobbiga killar, som jag får ta hand om, och som jag måste sätta upp JÄTTEGRÄNSER mot, för dom är gränslösa i sig själva... men jag är hemtam med dom, förstår dom, kan dom, jag hittar min pappa i dom och känner mig "hemma" med dom... min första mansbild var ju min pappa, lätt att man söker upp på detta vis.

Killar söker upp sin mamma, och tjejer söker upp sin pappa... det handlar om insidan. Ganska vanligt fenomen. Men jag kommer nu bryta den negativa trenden. För jag orkar inte vara stark länger, och ta hand om andra, som får ta hand om sig själva, de har ju ett eget ansvar, det ansvar som vi föds med, var och en... att både kunna säga ifrån till andra, och försörja sig, och aktivera sig själv.

Kan tillägga, att autister har även svårt att förstå djuren, hur dom är, hur dom känner sig, att kunna känna, och leva sig in i andra levande varelser, inlevelse... det är autism. Oftast med ett extremt mindervärdeskomplex i botten som ofta följer med. Som smittar andra, via intuitionen.

Såå, ta inte åt dig, för att andra, har sina egna problem med sig själva.

Lycka till! Hoppas allt kan lösa sig...