Jag mår skit.... Varför gör jag det?! Pga alla måsten - jag ska städa, handla, tvätta, laga mat, ta hand om barnen, ta hand om alla mina vänner, ta hand om min sambo, ta hand om trädgården, gå i skolan (75%) och sköta den, jobba varannan helg, sköta stallet och djuren.... Allt ska jag göra själv - stallet och mina djur sköter jag självklart om själv (de är ju mitt liv!!!), men det vore trevligt om jag kunde få hjälp någon gång ibland med övrigt. Min sambo arbetar, därefter går han ut i skogen och sågar - och visst, det behövs - men jag tycker hälsan är viktigare än att några träd får stå kvar ett tag till! Men han håller inte med... Hjälp för mig innebär inte att han måste göra saker åt mig, det räcker med att bara någon gång visa uppskattning, visa att han förstår att jag är helt slut, någon gång kanske bara säga att "vi skiter i alla måsten idag och gör något annat". Men göra något "annat" sker bara när han tycker att han behöver göra något annat - mig skiter han fullständigt i... Varför står jag ut med detta??? Jo, jag är ju van att "stå ut" med allt. Men varför kan jag inte ta mig ur det?????!!! Jag blir ju bara ledsen och förbannad på mig själv för att jag accepterar det. Men så tänker jag att jag får väl "stå ut", jag har ju mina underbara barn, mina djur, en liten gård med eget stall, en sambo som också vill bo på landet med en liten gård. Jag intalar mig själv att jag har ju faktiskt i stort sett allt jag drömt om, så jag måste ju vara tacksam för det! Det kunde ju vara värre än en sambo som inte bryr sig om mig, han kunde ju varit alkoholist, kriminell eller våldsam (- allt det som min pappa var) - så jag måste ju vara nöjd. Eller??? Det känns som om jag aldrig kommer kunna få må bra i vilket fall som helst, så jag kan ju lika gärna stanna här och bli trampad på - mina barn slipper i alla fall växa upp som jag gjorde. De har både en mamma och en pappa som bryr sig om dem, och de får växa upp utan att behöva kämpa sig upp genom asfalt. Så vad gör det om jag inte får må bra?! Mina barn gör det ju, mina djur gör det ju - och att de mår bra är det viktigaste för mig! Jag offrar gärna mig själv för deras skull, för hur skulle det bli om jag skulle bryta upp härifrån?! Jag är redan en sådan trasig människa, så det kan inte bli värre... Och jag orkar inte ta steget att bryta upp, jag har inga krafter kvar till det....

 

skogsfrun

1 april 2007 13:15

Hej Anna. Blir riktigt bekymrad när jag läser din blogg. Du mår verkligen inte bra, tror du behöver professionell hjälp att prata om dina problem med. Visst kan man få det på sjukförsäkringen?
Vad har du för häst förresten, jag har två islänningar som jag strax ska gå ut och fodra. Kram Skogsfrun

http://barasaras

 

Anna

1 april 2007 19:53

Hej! TACK för att du bryr dig!!!!!! Jo, jag behöver väl prata med någon.... Men jag har ju gjort det förut, och aldrig är det någon som riktigt förstått hur dåligt jag mår... :'( Så jag vet inte om jag orkar söka hjälp igen, vet inte om jag orkar att "vända ut och in" på mig själv igen för någon som kanske inte alls förstår mig... Det är både frustrerande och sååå fruktansvärt deprimerande när man inser att man ägnat så mycket tid till att försöka förklara sig, och så visar det sig att de inte alls förstått! Jag vet inte om jag skulle orka det en gång till.... :'( Om man kan få det på sjukförsäkringen har jag ingen aning om - men tack för tipset, det ska jag kolla upp.
Jag har ett litet fullblod. Det är en liten "dam" på 18 år. Hon är sååå underbar, min "ridinstruktör" kallar henne för den "lilla älvan". - Det är tur jag har min lilla "älva", hon har nog räddat mig många gånger från att "gå ner" mig fullständigt...! Många kramar till dig och dina islänningar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det låter som att det mesta i mitt liv är skit(!), men så är det inte... Mitt mående går väldigt mycket upp och ner. Jag kan må okej ena stunden, men i nästa stund (av olika anledningar) kan jag rasa fullständigt ner på botten. Och när jag väl är ner...

Vem är jag egentligen??? Tycker att jag känner mig själv rätt bra, men gör jag det egentligen? Jag har ju inte lyckats få någon i min närhet, eller de psykologer jag varit hos, att förstå vem jag är, hur jag mår och vad jag behöver.... Kan jag verkli...

Så fort jag kommer in i mina svarta perioder beskyller min sambo jämt mig för att vara arg.... Det spelar ingen roll huuuuuur många gånger jag försöker förklara, och tala om, att jag är inte arg - utan att jag mår dåligt!!!!!!! Vad får man till svar?...

Fasen, jag mår verkligen skit idag =( Jag orkar inte ens ta mig i kragen och gå ut i trädgården i solskenet! Jag vill bara sova, vet inte om jag egentligen vill vakna upp igen... Jo, det vill jag!!! Men jag vill sova läääänge!!!!!!!! Jag orkar inte m...

Nu har jag gått med ångest i flera dagar =( Jag tar mina Attarax när det är som värst, och de hjälper för ett tag... Men igår började jag känna av hjärtklappningen också - vilken jag inte känt av på flera år. Jag förstår inte vad jag ska göra eller v...