När jag var liten var jag ett väldigt tyst barn.

Jag begrundade, lyssnade och analyserade allt vad folk sade. Det var ju ofta många sk vänner till min "pappa" hemma hos oss, och det var ofta "fest" med bråk och fylla; Ibland försökte de nog säga saker så att jag inte skulle förstå, men jag lärde mig tidigt, som liten, att tolka vad folk sade och vad folk inte sade - men menade. Det sades så många lögner, så jag lärde mig att "läsa mellan raderna". Detta gjorde mig till ett tyst barn; Jag visste att folk i min omgivning ofta (-oftast trodde jag då...) inte talade sanning, vilket gjorde att ju äldre jag blev ju mer analyserande blev jag. Ibland kanske jag läste in saker i det som sades fast det inte fanns, men oftast läste jag saker som inte sades men som fanns; Och så är det fortfarande... Jag lyssnar och begrundar - särskilt om det är personer jag inte riktigt känner, eller litar på - sedan analyserar jag vad som sades... Sedan måste jag snabbt fundera ut vad, eller om, jag ska säga något. Ska jag säga något så måste jag snabbt formulera meningen i mitt huvud några gånger så att jag säger den på "rätt" sätt - så att ingen misstolkar, eller tar illa upp; För jag vill ju inte att någon ska tycka att jag säger "fel" saker.... =/

Man måste ju vara ganska snabbtänkt när man hela tiden måste tänka på det här viset - jag vill absolut inte skryta om att vara snabbtänkt - men det är så det är... Man blir lite av ett "flyktdjur", man måste "skydda" sig. Nu känns det som att min hjärna har gått på högvarv alltför många år; Inte bara pga detta givetvis, men pga allt annat som hänt plus detta - så nu kan jag emellanåt knappt få ihop 1+1... - Riktigt så illa är det väl inte, men allt oftare får jag tankestillestånd, jag glömmer ofta vad jag pratar om och jag tappar ord... När ska det bli bättre - när ska det gå åt rätt håll????

Ett "klokord" som min älskade ledstjärna

(som lämnade denna värld förra året) sade:

"Den som aldrig går vilse hittar inga nya vägar"

Jag hoppas att det så!

Genom att jag läste om Sabina och hennes kamp hos min vän Häxmamman, så har jag följt den sista tiden i hennes blogg. En otrolig kämpe!!! Blev så otroligt ledsen när jag gick in på hennes blogg idag och fick det oändligt sorgliga beskedet att hon somnat in....

Sov i frid Krigarprinsessan Sabina! 

Tänder här ett ljus för Sabina och hennes familj.