Stina

15 april 2007 22:00

Tjeenare bruden!!
Jag blir så arg då jag läser det där om att din sambo tror på mer vad din mamma säger...och jag blir så vansinnigt arg på din mamma som säger"det var väl inte så farligt" vilket hån mot dig!!!
Men hon förstår väl inte bättre...inte din sambo heller kanske.Jag känner igen det där med min mamma(hon lever i någon sorts förnekelse tror jag)för hon säger"man ska inte leva kvar i det gamla,man måste glömma och gå vidare"Visst men man måste kunna prata om det som varit,bearbeta det för att sedan kunna gå vidare!
Om jag var Du skulle jag känna mig otroligt oförstådd för finns det nåt värre än att inte bli tagen på allvar?!Jag bara undrar...nädu bruttan det är bara att säga ifrån på skarpen!Och låt inte dina nära få behandla dig på det där sättet.
Ursäkta mig om jag skriver detta men hur 17 är din sambo funtad egentligen??
Han ska tro på vad DU säger i första hand..
Det är ju en självklarhet tycker jag,stå på dig!
Puss&Kram

Rikke

15 april 2007 22:01

hej hej, slank in här och hittade en otroligt nyttig sida....
kommer fortsätta läsa vidare när jag känner igen mig så i ditt skrivande!
Fortsätt tjejen!Kram/Rikke

Solgul Maskros

16 april 2007 17:34

Hej lilla vackra Anna! Tack för alla dina värmande ord hos mig, jag har idag skrivit mycket och tårarna rinner när alla minnen tränger på.
Jag känner igen din sambo i mitt ex, han trodde alltid på min mamma, var alltid hennes part för vi hade måna diskutioner min mor och jag för jag prvade att säga ifrån men det slutade med att jag grät och de satt och hackade på mig,
Min sambo som jag lever med idag, han förstår till en viss del men inte helt ut men han har varit med mig och träffat psy och han förstår mer och mer. Så fråga din sambo om han vill träffa en psy med dig för anars kommer du attbara gå djupare och djupare , jag vet för jag har varit där...

Är så rädd om dig/Kram

Solgul Maskros

17 april 2007 06:13

Vill bara säga God Morgon och ge dig energi för dagen.
Kram

Anna

17 april 2007 11:21

Tack Stina! Jag har också funderat på huuuuur han är funtad! Har tyvärr inte kommit fram till något svar än, får fundera lite till... Antar att min mamma också lever i någon förnekelse... Det är ju tråkigt för barnen bara att varken ha någon mormor eller morfar, men de klarar sig kanske(?) lika bra utan...
Puss & Kram på dig oxå!!! :)

Anna

17 april 2007 11:28

Gulliga Solgul Maskros!!! Jag ska nog fråga min sambo om han skulle kunna tänka sig att följa med mig till en psykolog... Problemet är ju bara det att jag just nu inte har någon.... Den jag gick hos sist förstod mig ju inte överhuvudtaget - han sa att jag nog inte behöver prata med någon, utan att det räcker med medicin - och ooom jag skulle må sämre så kunde jag höra av mig... Tack för det sa jag och gick därifrån och smällde igen dörren efter mig! Men jag ska försöka leta reda på en ny... Stort tack för ditt stöd!!! Det betyder jättemycket!!!
Och stort TACK för godmorgon-hälsningen och för energin!!!
Många KRAMISAR och massor av energi till dig och din dag!!!

Nilla

9 maj 2007 00:59

Du måste ingenting... du måste inte anpassa dig... du är född i frihet. Friheten också, att säga ifrån, säga nej... känns det inte bra, så backa och gå...

Och du är värd uppskattning, uppmuntran, omtanke, kärlek... det är vi alla. Som djuren, de bara ger och ger värme... och man vill bara ge och ge dem mer och mer tillbaka... kärlek. Villkorslöst... kravlöst... kärlek.

Vi är alla värda att älskas för den vi är, så som vi är, när vi bara är... och med fel och brister, för det har vi alla, det finns inga perfekta.

Jag berördes illa, av att din sambo tog din mammas parti mot dig, illa tycker jag, mycket illa. Jag hade inte accepterat det... behöver din sambo gränser, uppfostran, för vad som är rätt och fel? Jag reagerade också på, att han inte uppskattar din glädje, över att du vill rida och din kärlek till dina hästar... Är han en fångvaktare? Isåfall är det han, och inte du, som behöver hjälp...

Vi är alla födda i frihet... att göra det som vi mår bra av... det har ingen på denna jord, rätt att ta ifrån oss! Då gör ANDRA fel.

Vi är alla värda kärlek, och att bli rättvist och trevligt bemötta av andra... och kan inte andra förstå detta, så kan det aldrig bli ditt fel...

Vi är alla värda, att få ha föräldrar, som förstår sitt föräldraransvar och som kan ta ansvar för sina barn, och lära dem mängder av saker, kunskaper, visa, lära ut... en förälder som går i täten, FRAMFÖR sina barn. Å har vi inte haft det, så har föräldern brustit i sin föräldrarroll och sitt eget ansvar mot barnet... Det är ALLTID föräldrarnas fel, de vuxnas fel, íngenting är oskyldiga barn och djurs fel... ingenting...

Det finns regler... det finns gränser... bra att veta om dom... då kan man sen börja säga ifrån till andra... och ta makten över sig själv och sitt eget liv, och få frid till slut... av vetskapen, att man gjorde rätt och inte fel... och slipper dåligt samvete hela tiden...

/Maskrosbarn som bor i Gränslandet...

Anna

9 maj 2007 11:47

Stort TACK Nilla för dina värmande ord! Jag blir alldeles gråtfärdig när jag läser... Dina ord gick rakt in i mitt hjärta och värmde såååå! =)
Tusen, och åter tusen kramar, till dig min vän!!!