Igår blev jag återigen beskylld för att alltid "dra en snyftare".... Och att jag alltid vill att han ska tycka synd om mig...  Varför är det sååå svårt för min sambo att förstå att jag inte alls vill att någon ska tycka synd om mig - utan att allt jag önskar är att han ska försöka förstå mig!?

Bakgrunden till gårdagens bråk är: under påsklovsveckan så kände jag mig lite piggare än vanligt (än på länge) så jag hade energi och lust till att både tvätta upp allt i tvättstugan, storstäda och pyssla här hemma. Jag försökte verkligen få ordning på allt och få saker och ting på "sin plats". Sedan försökte jag hålla det så, och försökte att få övriga familjen att hjälpa till. Jag upptäckte snart att den enda som försökte hålla ordning var jag... :(  Under de perioder när jag mår som sämst så är jag så fruktansvärt orkeslös, jag orkar ingenting (-skulle nog kunna sova i en månad!) utan sitter så fort barnen och lagt sig och stirrar tomt framför mig. Så kan jag sitta i flera timmar, jag orkar inte ens gå och lägga mig... Detta är något min samo aldrig kommer att kunna förstå - denna fruktansvärda trötthet. Efter att ensam ha försökt att städa och plocka efter alla här hemma, och hålla kvar ordningen, i några veckor nu så har min energi tagit sluuuut... Det kanske låter löjligt, men så är det... Igår kväll stod jag, klockan 23, och försökte att röja upp i köket som såg ut som ett slagfält - då min sambo gick för att lägga sig... Jag tog upp detta med honom då och jag bad honom om att vi kanske skulle kunna hjälpas åt på kvällarna att plocka i ordning så går det lite fortare och smidigare - och även roligare när man är två. Då blev han skitsur! Han menade på att jag enbart skyller allt på min trötthet och mina "problem" - att jag inte låter honom få vara trött någon gång. Jag blev så ledsen (och arg)! Det enda jag bad om var att vi skulle hjälpas åt - i stället för att någon av oss ska göra det ensam.

Under mina tröttaste perioder så hjälper de övriga i familjen till "hjälpligt", men så fort jag blir något piggare så slutar de andra att hjälpa till...

Jag har ju försökt att förklara för honom såååå många gånger varför jag blir så trött och varför jag mår som jag gör, men det verkar inte spela någon roll huuuur många gånger jag försöker förklara mig själv för honom - han förstår ju ändå inte... Det är precis som att dunka huvudet i väggen - det enda som händer är att jag blir frustrerad och får ooont i huvudet! Möjligtvis att väggen är något bättre - den svarar ju inte med något spydigt eller taskigt svar...

Jag tog även upp det här igen med honom att han tror mer på min mamma än på mig när min mamma sa att "så farligt var det inte när Anna var liten". Då säger han att "du höll ju med om att

 

Tusen bitar

22 april 2007 17:08

Hej, tänkte bara säga hej och skicka lite energi, har inte så mycket för tillfället men det finns alltid lite över ;)

http://skogsbrand.blogg.se

 

Solgul Maskros

23 april 2007 19:03

Tack lilla Vackra anna för dina ord. Jag gråter av glädje och jag hoppas att jag kan även ge dig den styrka som du skickat till mig.
Det är lätt och säga när jag inte ens följer regeln själv men lyssna inte på din mamma och sambo för de lyssnar inte på dig. Jag lyssnar på dig min vän och sköt om dig nu/kram till tusen

http://levmaskrosbarnet.bloggagratis.se

 

Rikke

23 april 2007 22:16

skickar massvis med solstrålar till dig

http://www.rikkenilsson.bloggagratis.se

 

Solgul Maskros

24 april 2007 13:42

Hej min lilla vän!
Hoppas att du mår bra, vill bara sända en kram till dig.

http://levmaskrosbarnet.bloggagratis.se

 

Jennie

24 april 2007 14:48

hej igen.
Jag läser alltid det du skriver och tycker du verkar vara en fin människa. jag är säkert yngre än vad du är, men tycker bara att du förtjänar bättre... Det gör vi alla. Jag tycker du ska leva ditt egna liv och vara lycklig med dig själv, du kommer hitta någon som ser dig som den du är och älskar dig för allt vad du är värd.
Kram till dig och snart hoppas jag på att få läsa en liten antydning till förändring, jag följer med.
Jennie

 

Anna

25 april 2007 18:44

Mina vänner!
Ni är bara sååå underbara!!! Det betyder så otroligt mycket att ni tittar in här hos mig och skriver till mig - det betyder verkligen jättemycket!!!
Stort, stort TACK för att Ni finns och för Era uppmuntrande ord!

Massor av kramisar till Er!

http://www.dandelionchild.bloggagratis.se

 

Stina

30 april 2007 23:54

Hej gumman!
Är ganska tom just nu och mår pissigt själv men jag ville ändå läsa vad du skrivit innan jag går och lägger mig.
Det är tråkigt att se att du inte har det lätt i din relation men jag känner igen mig själv i dig så mycket och jag förstår hur du känner dig..just det här att ligga på soffan(känns igen väldigt mkt)och "stirra tomt framför sig"det brukar jag göra åxå.
Jag önskar ingen människa att ha en dålig relation(finns det nåt värre?!)Man mår såååå dåligt då man lever tillsammans med någon man har det dåligt med!
Ni har kanske bra stunder och dagar åxå men försök att föreställa dig ett liv utan honom..du kanske skulle vara en super-lycklig människa och kanske inte må 100%perfekt men du kanske skulle kunna börja LEVA och se positivare på livet om ni inte var ett par?
Jag har upptäckt att jag mår mycket bättre nu då jag och min sambo blev särbos.
Varför inte prova med det?Att fortsätta vara ett par men bo på skilda håll?
tror du inte att det är just det som du skulle behöva vännen?Det känns lättare att flytta isär om man fortfarande är ett par..jag menar man kan ju ta det stegvis om man ser att det inte funkar..
Kramar om dig gumman och hoppas att det löser sig för dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det låter som att det mesta i mitt liv är skit(!), men så är det inte... Mitt mående går väldigt mycket upp och ner. Jag kan må okej ena stunden, men i nästa stund (av olika anledningar) kan jag rasa fullständigt ner på botten. Och när jag väl är ner...

Vem är jag egentligen??? Tycker att jag känner mig själv rätt bra, men gör jag det egentligen? Jag har ju inte lyckats få någon i min närhet, eller de psykologer jag varit hos, att förstå vem jag är, hur jag mår och vad jag behöver.... Kan jag verkli...

Så fort jag kommer in i mina svarta perioder beskyller min sambo jämt mig för att vara arg.... Det spelar ingen roll huuuuuur många gånger jag försöker förklara, och tala om, att jag är inte arg - utan att jag mår dåligt!!!!!!! Vad får man till svar?...

Fasen, jag mår verkligen skit idag =( Jag orkar inte ens ta mig i kragen och gå ut i trädgården i solskenet! Jag vill bara sova, vet inte om jag egentligen vill vakna upp igen... Jo, det vill jag!!! Men jag vill sova läääänge!!!!!!!! Jag orkar inte m...

Nu har jag gått med ångest i flera dagar =( Jag tar mina Attarax när det är som värst, och de hjälper för ett tag... Men igår började jag känna av hjärtklappningen också - vilken jag inte känt av på flera år. Jag förstår inte vad jag ska göra eller v...