Helgen har varit skit....

Det började redan i fredags - jag sade något som min sambo tolkade på sitt sätt, och när jag försökte förklara så blev det bara värre... Det slutade med att jag, som så ofta, fick ligga på soffan och somna till tv:n (- skulle inte somnat annars).... =(  Som tur var kom en gemensam "vän" förbi på lördagkvällen. Jag hade nyligen kommit hem från jobbet och stod och lagade mat - och när han kom frågade jag om han inte ville stanna och äta och titta på Melodifestivalen med oss. Som tur var så stannade han gärna. Hade han inte stannat så hade vi väl fortsatt "bråka" antar jag....  =(  Min sambo är på mig heeela tiden om vissa saker. Han tycker att jag inte förstår honom på vissa saker. Men det så menar han: att genom att jag inte gör som han vill angående dessa "saker", så sviker jag honom. När han sedan säger till mig att han känner sig sviken över det och jag ändå inte gör som han säger så tycker han att jag inte förstår honom... Det spelar ingen roll att jag talar om för honom att jag förstår vad han menar och att jag förstår varför han känner sig sviken - och att jag försöker få honom att förstå att jag inte gör på det viset för att såra eller svika honom! Jag förstår honom verkligen, men bara för det så kan jag ju inte bara göra som han vill eller tycker!? Han, däremot, förstår som vanligt inte mig.... Han försöker spela någon jäkla martyr och säger att "så sårad har jag aldrig blivit"... (-Han har verkligen vuxit upp i en "skyddad verkstad"!) Detta gäller inte ens något käslomässigt eller personligt - det gäller materiella saker, och jag kan bara inte förstå hur han kan vilja vända upp och ner på hela vårt förhållande pga något materiellt....!? Det är bara för ynkligt tycker jag. Lördagkvällen gick utan att någon konflikt uppstod.... Men på söndagmorgonen - precis när jag skulle iväg till jobbet - så var han tvungen att dra igång allt igen.... Tack för det! Precis vad man önskar när man ska iväg till jobbet.... =(  Och jag blir bara tröttare och tröttare, jag ORKAR snart inte förklara mig mer! Jag börjar känna mig så fruktansvärt tom igen, känner ingen livsglädje längre... Förstår inte riktigt vad meningen med att vara här på jorden, och ständigt - heeeela tiden - behöva kämpa sig igenom livet... Hade man med kämpa "bara" menat att man ska behöva kämpa fysiskt så hade det ju varit en sak, men att hela tiden psykiskt behöva försöka och kämpa  för att överhuvudtaget hålla sig över ytan.... Det förstår jag faktiskt ingen mening med????????!!!!!!! =(