Vet inte varför jag börjat må dåligt igen?! Vet inte vad jag ska göra för att komma ur det - innan jag sjunkit för långt ner i det svarta???

Jag kommer ju aldrig riktigt ur den här depressionen som läkarna säger att jag har; Visst jag mår okej ett tag, men sedan börjar jag rasa igen... Vad jag har läst om depression så går den ju nååågon gång över(?!), men jag har väl fått en kronisk depression; Går det att få en kronisk depression(?!) så har jag fått det =/ Jag går till läkarna och de skriver ut lite mediciner och de tycker att jag ska fortsätta träffa min "samtalskontakt"... Men till vilken nytta??? Jag kommer ju INGENSTANS!!! Vi pratar om samma gamla saker; Vi kommer ju aldrig framåt!

Min depression har blivit värre, och jag får allt oftare ångestattacker =(  Vad ska jag göra??? Jag ORKAR snart inte mer!!!

Det gör ju inte saken lättare att min sambo inte får in i sitt huvud att jag inte mår bra *grrrr* Jag försöker och försöker förklara - jag vränger ut och in på mig själv för att han ska förstå... Men det enda jag får höra är att "det slutar alltid med att det är synd om dig" eller att "du är ju så sur jämt" - och jag är så j-la trött på att höra detta. Det är inte synd om mig och jag är inte sur; Jag vill inte att han - eller någon - ska tycka synd om mig, och sur är jag inte heller; Men så fort jag börjar börjar må sämre så tycker han att jag är sur. Jag vill bara bli accepterad för den jag är, jag vill bara att han ska förstå; Förstå varför jag är som jag är och varför jag mår och agerar som jag gör - men han kommer ju aldrig förstå mig ="( Vi kan prata om detta i det oändliga - men det vill jag inte. Jag varken vill eller orkar sitta och "älta" detta med honom; Har han inte förstått vid det här laget så kommer han ju aldrig att göra det heller ="(

Men hur ska jag kunna tro att han ska förstå mig när inte ens mina psykiater gör det?!

Han unnar mig inte ens att sitta vid datorn - och "prata" med er här i bloggvärlden =`( Jag sitter helst vid datorn på kvällen, när barnen har lagt sig och lugnet har lagt sig i huset - men då får jag höra "måste du sätta dig vid datorn nu igen"... Och van som jag är att anpassa mig efter andra så sätter jag mig "snällt" i tv-soffan med en kopp te i stället för att gå in här...

Jag älskar honom - för vi har så otroligt roligt tillsammans när vi hittar på saker, vi tänker väldigt lika om mycket, och förutom att han inte kan förstå mig på den här punkten (vilket i och för sig är ett väldigt minus!) så är han väldigt omtänksam (-ibland känns han lite som "Dr Jekyll and Mr Hyde"!) och han är en jättebra pappa till våra barn. Men räcker det?!

Är det meningen att mitt liv ska vara så här?

 

Levande solgul maskros

13 mars 2009 08:05

Lilla vackra Anna, vad ska jag säga...

Jag förstår hur du känner dig, ensamhet som ingen når in i, det är den som ingen förstår...

Går du på traumacenter, sök dig dit för det är bara sådana människor som förstår vad det är vad man går igenom...
Vanliga psykologer arbetar med en deprission som ska försvinna men du ska gå hos en psykolog som är specialiserad på trauman, fråga dig för...

Det är skillnad på trauma och depression, trauma kommer man alltid att få leva med men är det rätt person som hjälper dig så ska du få må bättre, visst svackor kommer vi alltid att ha men de gånger svackorna kommer så förmildras de med tiden du går en riktig terapi...

Jag tycker du dka även fråga dig fram om en gruppterapi där du kan få möta människor i liknande situtaioner som du...

Då får du möta äkta förståelse eftersom de vet hhur det är och hur det känns, jag upplevde min gruppterapi positivt...

Snälla gör det för min skull fråga efter en psykolog som har bara hand om människor som upplevt trauman/Kram min vän

http://levandemaskrosbarn.zoomin.se

 

Anna

13 mars 2009 08:37

Jag har försökt förklara för psykologerna att det inte "endast" är en depression jag har, men det är väl enklast för dem att säga att det är så =( Har ju funderat på gruppterapi; Jag vet att det finns en grupp här i stan - Alanon - kanske skulle gå dit...
Jag är så trött på att tjata mig fram - men för din skull ska jag fråga efter en psykolog som har hand om trauman(!); Du ger mig ork att fortsätta =) TACK min vän!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det låter som att det mesta i mitt liv är skit(!), men så är det inte... Mitt mående går väldigt mycket upp och ner. Jag kan må okej ena stunden, men i nästa stund (av olika anledningar) kan jag rasa fullständigt ner på botten. Och när jag väl är ner...

Vem är jag egentligen??? Tycker att jag känner mig själv rätt bra, men gör jag det egentligen? Jag har ju inte lyckats få någon i min närhet, eller de psykologer jag varit hos, att förstå vem jag är, hur jag mår och vad jag behöver.... Kan jag verkli...

Så fort jag kommer in i mina svarta perioder beskyller min sambo jämt mig för att vara arg.... Det spelar ingen roll huuuuuur många gånger jag försöker förklara, och tala om, att jag är inte arg - utan att jag mår dåligt!!!!!!! Vad får man till svar?...

Fasen, jag mår verkligen skit idag =( Jag orkar inte ens ta mig i kragen och gå ut i trädgården i solskenet! Jag vill bara sova, vet inte om jag egentligen vill vakna upp igen... Jo, det vill jag!!! Men jag vill sova läääänge!!!!!!!! Jag orkar inte m...

Nu har jag gått med ångest i flera dagar =( Jag tar mina Attarax när det är som värst, och de hjälper för ett tag... Men igår började jag känna av hjärtklappningen också - vilken jag inte känt av på flera år. Jag förstår inte vad jag ska göra eller v...